MNW var skivbolaget i Waxholm som 1969 började med att ge ut LP:n Tigerkaka med gruppen Gunder Hägg.
MNW kom att bli den svenska musikrörelsen och hela proggepokens största och mest framgångsrika skivbolag. Gunder Hägg som efter några år bytte namn till Blå Tåget blev en av de viktigaste grupperna. Hoola Bandoola Band, Nationalteatern och Contact några av de mest framgångsrika på MNW. Risken Finns och Arbete & Fritid några andra av de mer viktiga.
MNW fortsatte vara ledande inom svensk ny musik över punken och vidare genom hela 1980-talet. KSMB, Tant Strul, Wilmer X, Commando M Pigg, Peter LeMarc, Stefan Sundström, Eldkvarn och Rolf Wikström är några av de mer kända som funnits på MNW. Antingen hela sin karriär eller delvis.
När nu MNW firar 40 år kommer det att hända en hel del de närmaste veckorna.
Det börjar med albumet Retur Waxholm där 13 artister har fått uppdraget att tolka var sin valfri låt ur MNW:s omfattande katalog. Resultatet är som oftast med plattor där olika artister gör nytolkningar lite brokigt och blandat.
Det blev nästan bara låtar från 1970-talet som valdes. Kanske säger det något om hur unik och viktig den svenska 70-talsproggen var.
Många av de medverkande artisterna har funnits på MNW i olika långa perioder. Toni Holgersson, Stefan Sundström, Kajsa Grytt, Plura. Och inte minst Johan Johansson som varit producent och ansvarig för bandet som backar upp ganska många av artisterna här.
Johan Johansson gör en av skivans bästa låtar. Med en fin tolkning med rätt känsla för låtens ursprungsidé gör han Vårdsjuk Blågul Fanblues, en underbar pärla från Dom Smutsiga Hundarna. Precis som Johan säger i sin kommentar till låtvalet, Vårdsjuk Blågul Fanblues borde varit en svensk klassiker.
Gunder Hägg, senare Blå Tåget är det mest säreget geniala och musikaliskt egensinniga som funnits i svensk musikhistoria. Därtill synnerligen vackert poetiskt och klarsynt analytiska. Så totalt unika att det finns anledning undra hur i helsike det ska gå att göra tolkningar av deras låtar.
Här finns två stycken. Stefan Sundström & Fjodor gör en svängig T Rex aktig version av Tvivelaktig Kurtis som är riktigt lyckad.
Plura lyckas också hyggligt väl med den mystiska stämningen på I Hajars Djupa Vatten där han lägger sig nära Gunder Häggs original.
Kjell Höglund har för första gången någonsin sjungit något annat än sina egna sånger. Han gör Nationalteaterns Dylanöversättning Men Bara Om Min Älskade Väntar och det känns sådär. Snyggt arr på det hela men Kjells röst nästan dränks.
Men även några artister som inte hållt på så länge och inte haft något med MNW att göra tidigare har tagits med. Sanna Carlstedt gör Vem Kan Man Lita På rätt ordinärt frånsett att hon i vanlig ordning är en synnerligen extraordinär sångerska.
Love Antell gör Contacts Samma Vindar Samma Dofter, Annika Norlin gör en spröd trevande version av Jag Vill Inte Suddas ut från Jösses Flickor och Asha Alis tolkar Röda Bönor. Ingen av dem hör till skivans bättre stunder.
Roligt är att jazzmusikern Jonas Kullhammar bjudits in för att välja en instrumentallåt ur MNW repertoaren och gör en fin tolkning av Badidoom från Archimedes Badkar.
De Lyckliga Kompisarna höjer tempot på Törnrosa, Leif Nylens starka låt från Sånger Om Kvinnor, som de gör tillsammans med Marie Selander som sjöng originalet.
Som helhet är Retur Waxholm ganska lyckad. En jämn skiva, inga direkta bottennnapp men också ont om toppar.
Samtidigt har MNW släppt Peter LeMarc Klassiker, en dubbel-cd som täcker hela hans karriär, även de senare skivorna som inte kommit på MNW. 34 låtar och jag antar att de som läser det här känner väl till större delen av låtarna.
LeMarc är den största och bäst säljande artisten i MNW:s historia och utan tvekan en av vårt lands allra mest populära och djupast förankrade artister.
Peter LeMarc har själv varit delaktig i att remastra hela sin MNW-katalog och det har skett på ett smakfullt sätt och lyfter ljudupplevelsen.
Vad mer att säga? LeMarcs konstant höga klass har skapat mängder av tidlös musik. Han har sitt lätt identifierade uttryck samtidigt som han ständigt förnyar sitt sound med varje ny platta.
Själv skulle jag valt några andra låtar här och där. Definitivt. Men det hindrar inte det faktum att den här samlingen står långt högre än liknande dokumentationer av andra svenska sångare/låtskrivare med långa karriärer.
Bara att titta på de här låttitlarna. Vägen (låter oss längta), Sång för april, (Jag ska) Gå hel ur det här, Ett troget hjärta, Little Willie John, Drivved, Sången dom spelar när filmen är slut, Ett av dom sätt, Senast jag såg änglarna, Du och jag mot världen, Det som håller oss vid liv, Skönt att finnas till.
Vilken svensk artist kan matcha den raden?? Finns någon i dag som ens kommer i närheten?
Efter årskiftet släpps alla LeMarcs MNW-album remastrade med bonusspår. Och när det gäller MNW:s 40årsjubileum så kommer nästa vecka tio klassiska MNW-album, somliga med outgivet bonusmaterial. Det är gott om omistliga pärlor bland de tio.
På väg är också en bok med MNW:s historia och box med fyra cd.
Dessutom blir det en jubileumskonsert.
Vilka som spelar? Commando M Pigg (som var ofattbart bra när de gjorde en spelning för ett år sedan), Blå Tåget och dessutom Archimedes Badkar för första gången sedan 1970-talet. Ja Nationalteatern ska vara med också.
Kan bli en mycket speciell kväll.
Jag återkommer med mer om MNW:s jubileumsaktiviteter.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar